Carlo Maria Maggi ************************* Dalle "Rime Milanesi": TRATTENIMENTO DELL' AUTORE IN VILLA Sont a Lesma sol solett Par fà i cunt cont i massé: Bella vista e loeugh quíett Da descorr cont i pensé. La mattina sto giò tard Fin che'l sô el me ven adoss, Fin che'l coeugh moeuv i leccard, E son stracch da stà in reposs. A fa i cunt cont i ficciaver No me casc perchè gh'ho pairo, E stoo in legg cuntand i traver E fagand castij in l'airo. Pens ch'hoo pers messé, madonna, Padr' e mader hin andà, E on fioeù sent ch'el tontonna C'al vorrav ess maridà. L'ha rason. Vegna ona noeura Da spend pocch e fà legria; Bon dotton, bonna fioeura, E poeù fioeu de spassamm via. Ghe avarà pur grand amor La mia donna, ch'è inscì tendera, L'andarà tutta in savor Comè on pomm cott in la scendera. Ma mi allora sarò al fin, E fors anch no sarò viv; Oh chilò casca l'asnin, Tura via pensè cattiv. Pensemm coss da slargà el coeur L'è vendembia, e vuij ch'al sora; Oh sti preij fussen parpoeur, Oh sta cà fuss tutta dora! Chì vorrevv fà on bell palazz Mobilià de tutta boria, E menagh d'i signorazz A mè spes a fà brandoria. Quei veggion, che me sopressen Int'i scrigg senza clemenzia, Vorrevv ben che me disessen Anca lor vostra insolenzia. A nessun vorrevv fà mà, Che'l ma d'olter me fa s'cess; Domà on poo, fà svargellà I brasc biott e i volt de gess. Ma la cà l'è an mò de prej, E mì an mò sont on tavan: Orsù via l'è donca mej Leva su, però pian pian. In vestimm col cò a stondera Cinqu patèr barbott al pù, E desmentegh volentera L'orazion de pensagh sù. Mezz vestì, se el temp l'è bell Vò in zardin a peccenamm; E chi m'applich a i budell, Ascoltand s'al me ven famm. Sent in quest sonà la gesa, E mì vo corrend a messa, E me par che poch me pesa Quand el prevet dis in pressa. Finì messa, on pò de sciansc S'usa fà sui scimiterij; Ma chilò de donn che piansc Me s'incontra on tribuleríj. Me condoeuij, sior segretarij, L'era mader d'i mendícch, Mì gh'hoo digg d'i bon rosarij, Mi coronn per quatter micch. Ho pregà, gh'ho anch mì el credet. Par i soeu mort beneditt, Paghemm vu che sì sò eredet, Sont marà con sett fancitt. A Luzia che ghe firava, L'ha impromiss dotta e bascì; Mì su quest l'hoo mariava, L'è chì el spos par ess compì. No dò terz a sti fandonij, Nè respondij par i rimm, Me la pass in zerímonij E fò mostra da s'cessimm. Corr a cà quand el reloeurij Alla famm l'è squas arent, E sentend ch'ho voeuj el coeurij, Prest me sett e ghe dò dent. Rost de ravv, less de fasoeù, Co'l cò bass ghe dò de bon, E dell'uga del poggioeù Fò a mità co' i galavron. Parchè tas, ognun me stimma C'abbia in cò d'i pensé grevv, E mì vo cercand la rímma, E trovada ciamm da bevv. Quand me sentij che son pien, Levij su, foo soltarji, Che in quell'ora par stà ben, No ghe voeur domà legrij. Cont el có tutt soregatt. Vò par voeulta bescantand; Tugg diraven: Che vegg matt, Sant Vízenz ve'l raccomand. Se in d'i oeugg sent i formigh, On sognin no'l me despias, Piant el ronch e me'n pizzigh On' oretta in santa pas. Me dessed, e sent el có. Che balord no'l voeur alzass, E mì subet te ghe fò El remedij d'andà a spass. Ma no pass i coerenz, Che no son gran sgambettista; Vó dondand e ben sovenz Fó settin par god la vista: Ved pianura, e ved se vuij Bosch, laghitt, mont e collina; Terr da lonsg come freguij Su ona tavora turchina. Oh chì sì me ven caprizij Da crià, ma crià fort: 0 Signor, fé tant delizi Par on omm che ve da tort. Hì rason se mandé i guerr, Doveressevv sponsg pù fiss; A no amavv semm, pesg che ferr, A favv tort semm pesg che biss. Ben pensandegh me stupissij Comè i oeugg se tegnen sugg; Ma perché tant m'instizzissij, Se mì sont el pesg de tugg? Chì sospir su la conscienza, Ma i sospir van cornè on bouff; Fó pensé da fá astinenza, E poeu scenij come on louff . Torn a Cà, l'è chì la bega A i massé rugh in d'i straSC , Assettaa su ona cardega Co'l fattor e co'l librasc. Cunt cunté, scrivv e rescrivij, E on quattrin mai no se ved; Par, se tas, on omm. de rivij, E se crij, ghe vanz la sed. T'hé d'avè tant par facciura Del fossà, seia e carrigg T'ho imprestà tant de mestura, Tant te manca a pagà el figg. Guarda chì s'hin cunt da sant, Mì no vó sora d'i niver; Par el gran mett doma tant, T'hè de debet vott cent liver. Togn che almanch sentend sti somm Doveravv grattass la s'cienna, Me respond: Sont galantomm, Metti milla, e demm da scenna. Chì me ven la rabbia a i dent, A i parti de sta canaja; Togn s'accorsg, e dis rident: Sior patron, l'ho digg da baja. Mì ghe mett bona grassinna, E i gramm struzij d'i mé brasg, Ma l'è stà la mia ruinna L'acqua freggia de sto masg. Poss andà mì contra el cier Ch'a sò moeud governa i foeuj ? Sebben lUCCij e desper, Quant pù piansg manch en regoeuij. L'ostaria no ghe compar; Mi la fusg comè la pesta, Se no l'è, ma ben de rar, Par fa onor a ona quaj festa. Ghe voeur pan. No vorrevv gnanch Vend el legg e quij pocch tatter; Sior patron prestemm almanch Trii feripp, e mettì quatter. De paga gh'è 'l giouv e el desch, Gh'è el posté che me mett fregg; La cà pienna de bocch fresch, E '1 sorè nett come on spegg. Pagaró, vegnarà on ann Anch par nun maravojà; Ho poeù fed, se no m'ingann, Prest o dinna de fà inguà. Mì respond: Tel digh mi Togn, Mi dané ? Fa che te senta. Anca mì gh'ho i mee besogn Pù pressos de la correnta. Par legà, baietta e scira Ghe voeur olter che sti logg, Torna chi doman de sira, E a pagamm pénsegh sta nogg.